Mikroplast i köket: var den kommer ifrån och vad du kan byta ut redan i dag

Hur många plastsaker rör din mat innan den hamnar på tallriken? Jag hade ingen aning, så en vanlig tisdag i september räknade jag. Från frukosten till disken efter middagen. Skärbrädan, matlådan som värmdes i mikron på jobbet, tepåsen, vattenkokaren, stekspaden, diskborsten, påsen med riven ost och lådan med rester. Det blev 23.

I väntrummet på vårdcentralen där jag har arbetat sedan åttiotalet har frågan dykt upp allt oftare på senare tid. "Ska jag slänga alla mina plastburkar?" "Är min teflonpanna farlig?" Ofta efter ett inslag på nyheterna. Jag har inte haft något bra svar, och det stör mig.

Så jag har läst studierna, ringt en kollega som är dietist och gjort ett litet experiment vid vårt köksbord i Adolfsberg. Det här är inte en text som ska skrämma dig. Det är en lista över var mikroplast i köket faktiskt kommer ifrån, ordnad efter vad som är enklast och billigast att ändra.

Vad vi vet, och vad vi inte vet

Mikroplast är plastbitar som är mindre än fem millimeter. Nanoplast är så små att du inte ser dem ens i ett vanligt mikroskop. De lossnar när plast slits, värms eller bryts ner, och de har hittats nästan överallt där forskare har letat: i havet, i dricksvatten, i salt, i honung och i mänskligt blod.

Det vi vet säkert är att vi får i oss plastpartiklar genom mat, dryck och luft. Det vi inte vet är hur mycket som stannar i kroppen och vad det gör där. Livsmedelsverket skriver att kunskapen ännu inte räcker för att bedöma hälsoriskerna, och att forskningen pågår. Det är det ärliga svaret, även om det är otillfredsställande.

Det finns studier som har fått mig att lyssna. I en italiensk studie i New England Journal of Medicine 2024 hittade forskarna mikro- och nanoplast i förkalkningar i halsartärerna hos ungefär hälften av patienterna. De som hade plast i förkalkningarna fick oftare hjärtinfarkt eller stroke under de närmaste åren. Studien visar ett samband, inte att plasten orsakade det. Men den är en anledning att minska där det är lätt.

Det är så jag tänker: jag kan inte göra något åt luften i Örebro eller plasten i havet. Men jag kan bestämma vad som händer i min egen kastrull. Och jag ville se med egna ögon om det ens gick att se något.

Ett kaffefilter och ett mikroskop vid köksbordet

Det här är inte forskning. Det är vad en nyfiken undersköterska kan göra en lördag med ett USB-mikroskop för 299 kr från Kjell & Company, en påse kaffefilter och sin mans tålamod.

Jag tog vår gamla vita skärbräda i plast, som vi har haft sedan 2015 och som är full av knivrepor. Jag skar ett halvt kilo morötter på den, som vanligt. Sedan sköljde jag brädan och kniven med en liter kranvatten och hällde vattnet genom ett vitt kaffefilter. Samma sak gjorde jag med en ny plastbräda och med vår skärbräda i ek.

• Gamla plastbrädan: i mikroskopet syntes tydliga vita flagor och tunna, krulliga trådar bland morotsbitarna. De var hårda och gick inte att lösa upp med fingret.
• Nya plastbrädan: enstaka små vita korn, betydligt färre.
• Ekbrädan: små bruna träfibrer. Fler än jag trodde, men de var trä.

Jag kan inte säga hur många partiklar det var, eller hur många av dem som var plast. Det kan inte ett mikroskop för 299 kr. Men skillnaden mellan den gamla och den nya plastbrädan var så tydlig att Lennart, som satt bredvid och muttrade om att jag förstörde hans morötter, tystnade och tittade i skärmen en bra stund.

"Har vi ätit det där i tio år?" Lennart, med en morot i handen, lördag eftermiddag

Svaret är förmodligen ja, en del av det. Det fick mig att gå igenom resten av köket på samma sätt, från den källa forskarna har mätt mest till den som är enklast att fixa.

De största källorna i ett vanligt kök

Här är det forskarna har mätt. Siffrorna kommer från laboratorieförsök och ska läsas som "så här mycket kan det bli", inte som exakt vad du får i dig. Men de visar tydligt var det är värt att börja.

Det som går igen är värme och slitage. Kall plast som inte rörs släpper lite. Varm plast som skrapas, skakas eller ligger i hett vatten släpper mycket. Det är den enkla regeln som resten av guiden bygger på.

Matlådor i mikron

Det här var den största ändringen för mig. På vårdcentralen står det en mikrovågsugn i personalrummet, och vid tolv står vi i kö med våra matlådor i plast. Forskare vid University of Nebraska värmde plastburkar i mikro i tre minuter och hittade enorma mängder partiklar i maten efteråt, mest i burkar av polypropen, som är den vanligaste sorten för matlådor.

Det är inte burken som är farlig att äta ur kall. Det är värmen. Jag har bytt till glasburkar med lock av plast, och lägger locket bredvid när jag värmer. En kollega har gått över till en porslinstallrik som står i personalrummet, och lägger maten över från plastlådan. Det kostar ingenting.

Stekpannor med repad beläggning

Non-stick-beläggningen på många pannor är en plast, oftast PTFE, som ofta kallas teflon. Så länge den är hel släpper den lite. När den repas, flagnar eller blir blank och grå i mitten börjar den släppa partiklar i maten. Australiska forskare räknade ut att en enda spricka i beläggningen kan släppa tusentals partiklar.

Jag gick igenom våra pannor med lampa och lupp. En var hel. En var repad efter att Lennart diskat den med stålull en gång för länge sedan, i ett försök att hjälpa till som vi inte pratar om längre. Den åkte till återvinningen.

Tepåsar, vattenkokare och flaskvatten

Pyramidformade tepåsar som känns som tyg är ofta gjorda av nylon eller PET. I ett kanadensiskt försök släppte en enda sådan påse miljarder partiklar när den låg i 95-gradigt vatten. Vanliga tepåsar av papper kan också innehålla lite plast i förslutningen, men betydligt mindre. Jag dricker lösvikt i en sil av rostfritt stål numera.

Vattenkokare i plast har också visat sig släppa partiklar i flera mindre studier, särskilt när de är nya. Vår är av rostfritt stål sedan förra året, mest för att den gamla läckte. Och flaskvatten innehåller mer plast än kranvatten i de mätningar som gjorts. I Sverige har vi bra kranvatten nästan överallt. Det är gratis, och det är det enklaste rådet i hela guiden.

Nappflaskan och barnbarnen

Det här blev personligt. Vårt yngsta barnbarn i Västerås är åtta månader och dricker ersättning ur nappflaskor av polypropen, precis som de flesta bebisar. Irländska forskare visade 2020 att sådana flaskor kan släppa miljontals partiklar per liter när ersättningen blandas med varmt vatten och skakas.

Det betyder inte att du ska sluta använda nappflaskor. Det betyder att du kan blanda ersättningen i en glasbehållare eller en kastrull, låta den svalna till rätt värme och sedan hälla över i flaskan. Skaka inte varm ersättning i plastflaskan, och diska inte flaskorna i mycket hett vatten om du inte måste. Min dotter gör så nu, och hon tyckte att det var enklare än hon trodde.

Skärbrädan

Knivbladet hyvlar loss lite plast vid varje snitt, och forskare har räknat det i miljontals partiklar per person och år. Sofia i vårt team har skrivit en hel guide om skärbrädor och hygien där hon jämför trä, plast och glas, så jag går inte igenom allt igen. Kort sagt: en plastbräda med djupa repor och grått ludd ska bytas, och en bräda i trä är ett bra val för grönsaker och bröd.

Det du kan ändra i kväll, gratis

Det här kostar inte en krona och tar bort de största källorna. Jag har skrivit upp listan på en lapp på kylskåpsdörren, under barnbarnens teckningar.

1. Värm aldrig mat i plast. Lägg över i en tallrik eller skål av glas eller porslin innan mikron.
2. Häll inte varm mat i plastburkar. Låt den svalna först, eller använd glas.
3. Drick kranvatten och fyll en flaska av glas eller rostfritt stål.
4. Diska inte plast i mycket hett vatten om det inte behövs. Diskmaskinens eko-program räcker för plastlådor.
5. Använd träslev eller silikon i non-stick-pannor, aldrig metall, och aldrig stålull på beläggningen.
6. Lägg inte matfett och olja i plastflaskor nära spisen, där de blir varma varje dag.

Det låter som mycket, men det är mest vanor. Efter två veckor tänkte jag inte på det längre. Och när vanorna satt började jag titta på vad som faktiskt behövde bytas.

Det som är värt att byta ut

Allt i köket behöver inte bytas, och det vore slöseri att slänga hela plastlådan på en gång. Jag har bytt saker när de ändå var slitna, och börjat med det som används varmt.

Svampduken är en liten, glad historia. Den sortens disktrasa av cellulosa och bomull som vi i Sverige kallar wettex uppfanns här 1949, och den går att kompostera när den är utsliten. En vanlig disksvamp med grön skuresida är däremot plast, och den slits ner varje gång du skrubbar en kastrull.

Det jag inte har bytt är lika viktigt att säga. Våra fryspåsar, plastlocket på glasburkarna, plastflaskan med diskmedel och plastskålen vi rör deg i ligger kvar. De används kalla och slits lite. Att slänga fungerande saker skapar ett annat problem, och det är inte där de stora mängderna finns.

Vad vi ska svara barnen

När jag pratade med vår dotter om nappflaskorna frågade hon om det är farligt att barnen leker med plastleksaker eller äter ur plasttallrikar. Jag sa vad jag tror är det ärliga svaret. Kall plast som inte slits är inte där de stora mängderna finns. Barn ska få leka. Det som är värt att ändra är när plasten värms, när den är sliten och när den ligger i hett vatten.

Samma sak säger jag till patienter som oroar sig. Det är inte rimligt att leva utan plast i dag, och oro är inte heller bra för hälsan. Det rimliga är att ta bort de största källorna i köket, där det är enkelt och billigt, och sedan sluta tänka på det varje dag. Ät grönsaker, även om de har skurits på en plastbräda. De gör dig mycket mer nytta än skada.

Black Week: vad du ska köpa och till vilket pris

Det mesta på listan kostar så lite att det inte är värt att vänta. Men två saker brukar sänkas under Black Week, och i år är Black Friday den 27 november. Det är bra stekpannor och vattenkokare.

Som julklapp är en riktig stekpanna i gjutjärn eller kolstål en present som håller i tjugo år, om mottagaren lagar mat. Skriv skötselråden på presentkortet. Annars hamnar den i diskmaskinen på juldagen, och då är det över. Jag talar av erfarenhet. Lennart igen.

Var du börjar, om du bara gör en sak

Om du bara orkar ändra en sak efter den här texten: sluta värma mat i plast i mikron. Det är där mängderna är störst i studierna, det kostar ingenting och det tar tio sekunder att lägga över maten på en tallrik.

Orkar du två: titta på din stekpanna i dagsljus. Är beläggningen repad eller blank och grå i mitten, byt den. Och vill du läsa mer om hur vi tänker kring köket finns guiden om hur du väljer kockkniv, som också handlar om vad du skär på. Hur vi testar och mäter i våra egna hem förklarar vi på sidan så testar vi.

Lapp på kylskåpet, glasburkar i skåpet och en tesil i stål. Det var vad som blev kvar av min stora tisdagsräkning. Av 23 plastsaker har jag bytt ut sju. Resten får vara, och jag sover gott ändå.

Vanliga frågor om mikroplast i köket